Denna dag har jag i ett par veckor sett fram emot med viss rädsla då jag insett att om minsta lilla går fel kommer hela dagen att bli förstörd, allt var planerat i minuter. Nog för att jag brukar ha massor att göra men den här dagen var verkligen fullspäckad.
Allt var ordnat med barnvakter och liknande så jag kände mej ändå redo att möta stormen.
Dagen började perfekt med en häst som skulle till osteopaten, jag hade beräknat att kan skulle vara lite svår vid lastning så jag hade lagt på lite tid för det men han traskade in som om han aldrig gjort annat, hos osteopaten var det idel fina ord så jag åkte därifrån med ett leende på läpparna. För att hinna med allt hade jag ett par telefon möten och andra telefon samtal inlagda under bilfärden hem (såklart med headset och med bra focus på bilkörning) allt flöt på fint tills en lampa började lysa på instrumentpanelen... neeeeej.... stanna omedelbart lyder meddelandet. Men jag är ju på en motorväg med en kunds häst i transporten så sakta sakta kör jag ändå hem.
Ringer verkstad och jag får komma in direkt, det är nu det börjar strula till sej eftersom minutschemat sen länge är pajjat!!!
På verkstan sa de att det är klart på 15 min!!! Wow!!! En timme senare är batteriet i mobilen slut och jag börjar så smått undra om jag måste sova kvar på verkstan. Efter ca 1 1/2 tim får jag veta att bilen är trasig och jag inte får köra den förrän de fixat den om ETT PAR DAGAR!!!!!! WHAT!!! Minuterna tickar.... måste få skjuts hem för alla deras låne bilar är utlämnade och det är nu det börjar bli lite smått komiskt!!
Eftersom mobilbatteriet är slut har jag inga nummer och det enda jag har i huvudet är min mans nummer och han är på jobbet och svarar inte... efter några minuters intensivt tänkande ringer det på verkstan och en mycket förvirrad kenneth undrar om nån vill honom nått!!! Jaaaaa!!!!
Jag bad honom om numret till några olika personer, bla de som äger en utav hästarna jag ska tävla på kvällen om jag nu inte måste sova kvar på verkstan vill säga, till henne hade ha flera nummer så jag tog det första.
När jag ringer upp henne svarar hennes man, det var alltså hans nummer jag fått och efter några få meningar inser jag att han om någon minut faktiskt passerar verkstan och kan hämta upp mej!!!! Vilken tur mitt i oturen!!!
På väg hem i bilen får jag veta att jag kan låna deras bil så jag kan ta mej till tävlingen!!! Här skulle ju allt kunna vara färdigt och sen gick allt som det skulle men icke.
Kom hem hämtade transport, hästar och hästskötare Natalie och åkte på tävling, bara för att se till att jag inte slappnade av för mycket fick jag en flygtur av en utav hästarna men landade tryggt på fötter!! Phu!!! Tävlingen flyter på och vi åker hem!
Jag hämtar en trött dotter hos mormor och åker hem till hästägaren för att därifrån få skjuts hem. När jag väl kommer hem så... inser jag att mina hemnycklar sitter på bilnycklarna som finns kvar på verkstan! NEEEEEEJJJJJ!!!!! Batteriet är slut igen men som tur är får jag låna hästägarens mobil får tag i min stackars mamma som skickar sin man att ge mej reservnyckel!!! Ahhh äntligen hemma det som är kvar nu är att lägga den övertrötta dottern och..... neeeej jag har ju inte hunnit mocka stallet hemma hos mej.
När dottern sover går jag gråtfärdig ut i stallet och ska börja men inser när jag kommer hem att allt är klart!!!!!!!!!!!!!! Underbara, fantastiska, bästa (och alla andra superlativ du kan komma på) Cecilia har förutom att ge mina stackars hästar mat även mockat hela stallet!!!! Detta mina vänner är ren lycka!!!
Så med den energin gick jag in och hann med allt kontorsarbete som behövdes göras och nu ska jag sova för imorgon ska jag på Konfex mässan och träffa alla underbara människor som brukar vara där!!
Tror att den här dagen vill visa mej att du är lyckligt lottad men kom ihåg att vara tacksam för det är inte långt mellan något lyckat och katastrof!!! Lovar att jag är så tacksam att jag nästan spricker, både för allt som går min väg och för alla fina människor i min närhet som ställer upp när jag verkligen behöver dem!!!
